Sitter på kemi nu. Men ska på träning med zingo sedan så då kommer det nog upp lite bilder;)

För att fira uppstartandet av bloggen så smälte vi lite choklad och plockade fram olika sorters frukter och bär. Det slog oss när vi åt att det var förvånansvärt lätt att göra med tanke på hur gott samt nyttigt det var. Så detta blir någonting vi kommer göra om! Plus att det nästan är godare än vanligt godis. 

 

 

Nu ska vi äntligen köra igång med våran blogg!

Det har kliat i fingrarna länge nu och idag blev äntligen bloggdesignen klar. Hoppas ni gillar den! :)

Det är Amanda Kaikkonen som ligger bakom den och vi är väldigt nöjda med den!

 

Hopas att ni vill följa oss här på bloggen! 

 

 

Hej!
Mitt namn är Wixen och jag är av den unika rasen korsningsponny. Jag är en valack och jag är född år 2003. Båda mina föräldrar är tyvärr okända. Matte har lite svårt för att veta vart jag kommer ifrån egentligen då ingen riktigt vet. Hade ju varit himla bra om jag bara hade kunnat berätta det för henne.

 

Hur som helst så flyttade jag till ridskolan när jag var runt 6 år. Då var jag väldigt skygg för människor. Helst av allt ville jag inte veta av dem utan bara gå ute i hagen hela dagen och beta med min bästa poolare Älton. Trots att vi var lika gamla jag och min kompis så tog det nästan dubbelt så lång tid för att få mig inriden. Det tog ett bra tag innan jag förstod det här med varför människorna skulle upp på min rygg. Jag försökte att få bort dem genom att fly för mitt liv men då gjorde det himla ont i munnen istället så efter ett tag började jag förstå att det inte hjälpte.

 

När matte började rida mig var jag fortfarande väldigt rädd för människorna. Till och med matte var jätteläskig på den tiden och jag försökte hela tiden fly ifrån henne. Efter en avramling upp på läktaren så slutade matte att rida mig ett tag. Istället så började hon umgås mer med mig ifrån marken. Efter ett tag började vi förstå varandra och jag kom fram till att hon inte var så läskig trots allt. 

Matte började sen efter hand att rida mig igen och nu gick saker och ting mycket bättre eftersom att hon förstod hur hon skulle kommunicera med mig. Vi började lära oss lite hoppning och lättare dressyr tillsammans. Efter ett tag startade vi våra första tävlingar på klubben.

 

 

Under en hopptävling i Februari detta året skadade jag min kotled samtidigt som jag fick en stor envis hovböld. Detta har lett till att jag har fått vila i ca 6 månader men nu är jag under igångsättning igen och jag hoppas på att jag och matte kommer kunna lära och uppleva mycket skojj i framtiden!

 

 

Hej!
Mitt namn är Emelie och jag driver denna bloggen tilsammans med Sanna. 

Jag föddes i en liten by vid namn Tollarp som ligger utanför Kristianstad i Skåne. När jag fyllde fem flyttade jag och min familj till en annan by utanför Kristianstad, Degeberga. Jag har flyttat lite fram och tillbaka mellan olika byar sedan dess men just så nu bor jag i Degeberga igen och det är också här som jag har spenderat största delen av min uppväxt. Nu bor jag även deltid på Bollerup där jag går mitt andra år och studerar Naturvetenskap med inriktningen häst. 

Mitt hästliv började ganska tidigt men det var aldrig riktigt en självklarhet ifrån början att det var just hästar jag skulle hålla på med. Jag provade på en del fritidsaktiviteter som till exempel skytte, fotboll, friidrott, gymnastik, dans osv innan jag visste vad jag ville hålla på med. Det var inte förens pappa föreslog ridningen som jag beslutade mig för att provade på det och jag blev helt tagen på direkten. Det slog verkligen allt jag någonsin provat tidigare.

 

Jag började rida på ridskola och red en gång i veckan i ca 4 år. När jag var runt 10 år flyttade vi ifrån Degeberga  till en hästgård i Vittskövle. Någonting som jag aldrig trodde skulle inträffa höll på att bli verklighet. Min största dröm skulle äntligen gå i uppfyllelse. Jag skulle få en egen häst och inte bara EN häst utan TVÅ till och med! Jag var spänd av förväntan och efter vad som verkade som en evighet av slit med flyttkartonger, letande av häst och städande av stall så stod till slut mina ponnyer där hemma på gården.

Gåden i Vittskövle:

 

Hampus är en c-ponny, korsning mellan fjording och Nordsvensk. Han var väldigt mjuk att rida trots att lilla jag tyckte han var stor och klumpig i mellan åt. Ute i skogen blev han oftast för stark för mig att hålla. Jag kommer ihåg hur jag var tvungen att svänga in honom bland träden i skogen för att få stopp på galoppen, haha! Trots detta så var han en av världens absolut snällaste och mysigaste. Ett riktigt litet charmtroll!

Micke är en b-ponny, korsning mellan Gotlandsruss och New Forest. Han är verkligen den snällaste hästen jag någonsin träffat. Blev aldrig rädd för något och skulle aldrig få för sig att göra någon illa. Det betyder däremot inte att han inte var full av bus och rackartyg som vilken liten b-ponny som helst. Micke var väldigt speciell när det kom till hoppningen. Det skulle göras på hans sätt och om han inte kände för det så blev det ingen hoppning. Jag kämpade i flera år med att få honom att lyssna på mig men fick sen finna mig i att det var upp till honom ifall det skulle bli ett bra ridpass eller inte. 

En riktig livsnjutare är vad han är. Inne på ridbanan kunde han slöa och försöka komma undan allt arbete men så fort han kom ut i skogen så blev han en racer ponny, haha! 

 

När jag var runt 12 - 13 skiljde sig mina föräldrar och vi var tvugna att sälja gården. Vi var även tvugna att sälja en av hästarna eftersom att vi inte skulle ha råd med att stalla in två hästar. Så Hampus såldes till Kalmar där han nu går på stor lösdrift och betar sig lycklig. Micke stallade vi in på ridskolan som jag ridit på under alla år. Vid 13 års ålder började jag dock bli för stor för Micke och det var dags för honom att få ett nytt hem också. Han såldes till en 10- årig tjej som nu har ägt honom i 3 år och som har haft minst lika roligt med honom som jag hade.  

 

När Micke såldes så var tanken att jag skulle få bli skötare på någon häst på ridskolan då vi inte hade råd att skaffa någon ny häst. Jag blev erbjuden att rida en av unghästarna där och det är härifrån som mitt hästliv verkligen tog ett stort kliv framåt. Ett stort vingligt, läskigt men oerhört lärorikt kliv. Det var då som jag mötte min nuvarande häst Wixen för första gången och resten av vår historia tillsammans kan du läsa om på Wixen's informationssida.